Måndagstankar
Tiden går grymt fort nuförtiden. En arbetsvecka säger bara svish så är den över, en helg känns som en dag och en hel månad går minst lika fort den. Vissa saker händer hinner man inte ens reflektera över och andra gnager på en hela tiden.
Nu har jag till exempel jobbat på Thoresta i lite mer än en månad. En månad är ingenting, det har gått fort, men ändå inte. Det känns som att det var hur längesen som helst som jag jobbade och mer eller mindre bodde i Uppsala men det är bara en månad sen.
.
Om lite mer än en månad är det julafton och om två månader är vi inne på år 2011. Då fyller jag 23 och ska föreställa vuxen. Da Capo fyller 9 år. 9 jävla år, det är helt sjukt. Min lilla plutt som knappt räckte upp till min midja våren 2002 blir nu säkert tre meter hög när han står på två ben.
.
Vad har vi gjort i alla år egentligen? I mitt huvud är han fortfarande 4 år. Får jag frågan hur gammal han är får jag fundera en bra stund innan jag inser att han inte är fyra utan mer än dubbelt så gammal. Det är inte okej. Om tio år kanske han inte ens finns längre för att han hunnit bli skruttig och kanske pensionerad. Om tio är är jag runt 30 och inte ens kommit halvvägs igenom mitt liv.
.
Tiden bara leker med oss. Den går antingen alldeles för sakta eller så speedar den på så innihelvete. Det finns inget mellanting, inget lagom.
Kommentarer
Trackback