jennieofcourse

Igår blev lilla Alfons kastrerad. Stackars lilla hund måste jag säga; han är så deprimerad. Ligger och sover för sej själv hela tiden, gnyr och gnäller och håller på. Det kanske gör ont vad vet jag men lugnare har han ju verkligen blivit i alla fall. Tuss och Alfons kan inte vara ensamma tillsammans heller just nu, så när jag åkte till stallet idag fick Alfons vara hos min morbror under tiden.

Gissa om han blev glad när han blev hämtad efter en timme. Han hade tydligen inte lämnat hallen utan bara legat och tryckt vid dörren i en timmes tid så när jag kom höll han på att riva stället med sin tratt på huvudet. Han ylade och klamrade sej fast kring mitt ben och ville ut så fort som möjligt.. Sen att få in honom i bilen var ju iofs en annan femma. Vet inte om han kopplade bilfärden med smärta eftersom han åkte till veterinären igår, han ville liksom inte in i bilen, inte för fem öre. Men efter mycket lock och pock så.. ^^

Nu ligger han ensam i hallen igen och sover, Tessie har blivit bortskämd med att sova i mammas och pappas säng så hon ligger där och sover. Dom som alltid sover "på hög"..

Men men, tur att man själv inte ska bli kastrerad. Verkar inte bra för psyket alltså.