jennieofcourse

Idag mår mitt huvud pyton.
Jag vet inte om det är för att jag sover för lite, jobbar för mycket framför datorn eller bara tänker för mycket. Som det är nu skulle jag tippa på att det är en kombination mellan det första och det sista alternativet. Det är som om tredje världskriget utspelar sej i mitt huvud, med tankar och känslor som slåss mot varandra. 

Tankarna vill, dem vill verkligen så jävla mycket och jag kan vara grymt peppad till något men sen kommer känslorna som håller tillbaka; som gör att jag inte vågar visa att jag vill. En del människor i min närhet säger att jag är lat, att det är därför jag aldrig gör något av mitt liv. Jag är fortfarande den där jätteblyga personen som jag var för flera år sedan, men jag kämpar för en tok för att den personen inte ska finnas, eller åtminstone inte synas men det går inte alltid. Ofta lyser denna person igenom såfort jag inte vill att den ska göra det. Bara förstör.

Och just nu spelas min absoluta favoritlåt av Takida; en sorglig sak som får mej att tänka ännu mer.


"You failed somehow but I know that you tried.."


Det är säkert dumt att sitta här och älta allt negativt med sig själv, men det är det enda jag kan. Jag ser liksom inget positivt någonstans så varför ens försöka? Önskar bara att något kunde gå som jag vill, för engånssskull, så jag också får veta hur det är att vara riktigt lycklig utan att behöva anstränga sig så förbannat jämt och ändå misslyckas.