jennieofcourse

Vad allt förändras hela tiden. Och fort går det. Bara för att jag inte orkat med alkohol och tråkiga uteställen på ett tag nu så är jag plötsligt ingen att umgås med.

Jag orkar inte hålla på att försvara mig hela tiden heller. Varför ska jag göra det? Det planeras saker som SKA göras så vad spelar det då för roll om jag inte vill haka på? Vore skillnad om jag också varit med på ett hörn, men näe, nu när jag blivit så anti så skippar vi det.

Jag vill jättegärna umgås med er (och ni vet säkerligen vilka ni är) men jag vill även umgås med andra och dessutom även sova ut. Ni vet, det tär att gå upp kvart över 5 varje morgon. Och som det är nu är jag helt på tom.  Jag orkar inte hålla på att gestalta och skriva mellan raderna och jag orkar inte heller prata med er för jag blir bara så jävla grinig när ni inte tar ett nej på ett vettigt sätt.

Ni får ha det så kul, jag kommer igen när jag mår bättre.