mellan raderna hittar du mig

Egentligen borde jag inte skriva någonting alls här, men ändå gör jag det. Satt och läste igenom min gamla blogg som finns på lunarstorm igår och den gjorde mig vekligen deppig. Deppig på så sätt att jag började fundera över om jag verkligen var så olycklig och nere som den bloggen får mig att verka. Jag skrev väldigt kryptiskt förut vilket gör det svårt att minnas. Vissa händelser som jag skrivit om kommer jag ihåg, men minnet som jag har är positvit och det jag skrivit deprimerat och ledsamt.. Frågan är då om jag ska lite på mitt skrivna ord eller det jag minns eller tror jag minns.

Har gjort samma sak på den här bloggen; läst igenom och tänkt tillbaka. Märker att jag saknar mitt gamla sätt att skriva och mitt gamla sätt att tänka. Jag kan inte längre skriva så som jag gjorde förut, kryptiskt så att man måste läsa mellan raderna för att förstå. Nu blir det blaj och rakt på sak. Rakt på helt ointressanta och oviktiga saker. Jag har försökt flera gånger att skriva det jag verkligen vill, men det tar stopp när jag vet att vissa personer läser (no offense), vissa personer jag känner men som jag inte vill berätta dessa saker för.. Som sagt, ta inte illa upp för att jag säger såhär, och sluta för guds skull inte läsa, men det är så det är.

Jag vill skriva men jag kan inte. That's it. Så det är därför ni får stå ut med mina dagliga inlägg från jobbet. Mer eller mindre intressanta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback