snurrigt
asså egentligen.
jag kan skriva hur jävla skumt och elakt jag vill här för inte en jävel bryr sej ändå. jag är inne i nån konstig "svacka" eller nåt som gör att jag typ inte orkar med ett skit, gör så att inget funkar som jag vill och dessutom får mej att tänka för mycket. vilket i sin tur gör att jag blir anti för inget kommer ändå bli som jag vill och hoppas så varför engagera sej?
hade velat komma bort. förstå hur skönt det hade vart att åka till England om en månad ovch vara borta till jul. men nu blir det inte så och jag kommer inte komma bort. jag kommer bara snurra in mej i mej själv och kanske gå och gräva ner mej, javetinte.
det hade kanske varit bra att engagera sej, det hade nog gjort allt lite bättre. Då hade jag haft koll på tillvaron och vetat lite iaf vad som komma skall. nu får man hoppas på det bästa och ta allt som det kommer.
har man segat och fegat bort 19 år kan man väl göra det ett och annat år till? eller?
vore rätt nice om nån bara kunde fatta alla beslut åt mej, ge mej ett jobb och en framtid och kanske leva mitt liv ett tag.
jag såg en gammal kompis lillasyster idag. hon såg precis likadan ut idag som hon gjorde för tre år sedan. hon kanske inte är likadan, hon är tre år äldre och har gjort massa sen jag såg henne sist. det fick mej att tänka på hur jag var för tre år sedan och om jag har förändrats något.
man är samma person men ändå inte.
jag vill att min person ska vara nån annan. jag vill vara någon annan. nån som inte får samma problem som mej eller nån som i alla fall kan lösa dom problemen jag stöter på.
tänk vad osammanhängande allt kan vara. jag har noll koll på vad jag egentligen har skrivit nu och jag har inga planer på att läsa igenom och rätta och redigera.
ska läsa det här imorgon och sen kanske nån dum bortförklaring kommer till varför jag skrivit allt.
"jag var trött och uttråkad".
egentligen kan jag fortsätta skriva nonsens här hur länge som helst, men det skulle bara göra att (om nu nån läser de här) jag skulle uppfattas som precis lika knäpp och konstig som jag egentligen är. och det går ju inte.
leva bakom en tyst fasad är ju skitbra.
skitbra.
jag kan skriva hur jävla skumt och elakt jag vill här för inte en jävel bryr sej ändå. jag är inne i nån konstig "svacka" eller nåt som gör att jag typ inte orkar med ett skit, gör så att inget funkar som jag vill och dessutom får mej att tänka för mycket. vilket i sin tur gör att jag blir anti för inget kommer ändå bli som jag vill och hoppas så varför engagera sej?
hade velat komma bort. förstå hur skönt det hade vart att åka till England om en månad ovch vara borta till jul. men nu blir det inte så och jag kommer inte komma bort. jag kommer bara snurra in mej i mej själv och kanske gå och gräva ner mej, javetinte.
det hade kanske varit bra att engagera sej, det hade nog gjort allt lite bättre. Då hade jag haft koll på tillvaron och vetat lite iaf vad som komma skall. nu får man hoppas på det bästa och ta allt som det kommer.
har man segat och fegat bort 19 år kan man väl göra det ett och annat år till? eller?
vore rätt nice om nån bara kunde fatta alla beslut åt mej, ge mej ett jobb och en framtid och kanske leva mitt liv ett tag.
jag såg en gammal kompis lillasyster idag. hon såg precis likadan ut idag som hon gjorde för tre år sedan. hon kanske inte är likadan, hon är tre år äldre och har gjort massa sen jag såg henne sist. det fick mej att tänka på hur jag var för tre år sedan och om jag har förändrats något.
man är samma person men ändå inte.
jag vill att min person ska vara nån annan. jag vill vara någon annan. nån som inte får samma problem som mej eller nån som i alla fall kan lösa dom problemen jag stöter på.
tänk vad osammanhängande allt kan vara. jag har noll koll på vad jag egentligen har skrivit nu och jag har inga planer på att läsa igenom och rätta och redigera.
ska läsa det här imorgon och sen kanske nån dum bortförklaring kommer till varför jag skrivit allt.
"jag var trött och uttråkad".
egentligen kan jag fortsätta skriva nonsens här hur länge som helst, men det skulle bara göra att (om nu nån läser de här) jag skulle uppfattas som precis lika knäpp och konstig som jag egentligen är. och det går ju inte.
leva bakom en tyst fasad är ju skitbra.
Kommentarer
Trackback